Så här långt har jag fokuserat på bilar och olika biltävlingar runt om i världen men det finns betydligt mer inom motortävlingar än bara bilar och tävlingar som Monte Carlo Rallyt, Monaco Formel 1, Le Mans och Indy 500. Självfallet har även motorcyklar en stor mängd olika tävlingar av olika storlek och intresse där Moto GP tillhör ett av de mer populära eventen samt event som ser dom bästa förarna, största sponsor- och prispengar. Men det finns en tävling som slår Moto GP när det gäller historik och åskådarintresse och det är den anrika motorcykeltävlingen på ön Isle of Man, en ö belägen mellan Irland och Storbritannien. Här anordnas årligen ett motorcykelevenemang som går under namnet Isle of Man TT, ett event med en lång och händelserik historik bakom sig men också av många ansett att vara den farligaste motorcykeltävlingen i världen. Kanske inte bara den farligaste motorcykeltävlingen utan den farligaste motortävlingen av alla, med tanke på de farter som förarna uppnår under tävlingen.

Tävlingens historia

Första gången som denna tävling hölls på ön var under 1907 men då gick den inte under namnet Isle of Man TT utan istället Auto-Cycle Tourist Trophy. Detta var en tävling som var öppen för förare men där man endast fick tävla om man körde på en vanlig touringmotorcykel, alltså inte en tävlingsmotorcykel och kraven var att motorcykeln skulle ha bland annat ljuddämpare, stänkskydd och liknande, som nödvändigtvis inte tävlingsmotorcyklar hade. Den allra första tävlingen bestod av tio varv runt en relativt kort bana och detta koncept användes sedan fram till 1911 när man tog beslutet att uppgradera tävlingen genom att byta område där man körde för att på så sätt få en längre bana, en bana som nu var närmare sex mil lång. Förutom detta valde man också att införa fler klasser i tävlingen och därmed öppna upp dörren för andra förare att del av evenemanget. Tävlandet fortsatte sedan så här, med uppehåll för bland annat första världskriget. När det sedan återupptogs igen under 1920 bestod den av tre klasser, för att sedan se en fjärde klass läggas till tre år senare.

Säkerheten ett problem

Tävlingskonceptet förblev det samma från början av 1920-talet fram tills uppbrottet för andra världskriget. När man sedan återupptog tävlingen efter att andra världskriget hade upphört, började både deltagare och motorcykeltillverkare påpeka och klaga på hur farlig tävlingen var. Arrangörerna försökte förbättra omständigheterna och öka säkerheten men med tanke på de farter som förarna uppnår och att man kör på allmän väg, finns det inte allt för mycket man kan göra i detta anseende. Som mest har tävlingen sett sex dödsfall under ett och samma år, något som skedde 1970. Även nu i modern tid har vi sett en hel del dödsfall där bland annat fem förare omgång under träningar inför 2016 års tävling. Sammanlagt har banan Snaefell Mountain Course kostat 255 personer livet sedan man flyttade till denna bana 1911. Med tanke på att förarna uppnår en snitthastighet av 215 km/h under tävlingen, och att den som sagt körs på allmänna vägar och inte en dedikerad tävlingsbana, är det inte heller så konstigt att man sett så många dödsfall genom åren. Det råder inget tvivel om att detta är den farligaste och dödligaste motorcykeltävlingen i världen men detta hindrar inte hundratals av förare att årligen komma till start i detta prestigefyllda event, ett event som inräknat med 2017 års upplaga har hållits 98 gånger.

Lokala affärslivet står bakom

Även om tävlingen årligen lockar till sig ett stort antal förare så hade den inte varit möjlig om det inte hade varit för hjälp från det lokala affärslivet. Världsföretag med kontor på ön har genom åren ställt upp för att göra tävlingen en möjlighet, detta innefattar bland annat en stor däcktillverkare, världens största spelbolag som också har ett seniorevent uppkallat efter sig, ett försäkringsbolag som fokuserar på motorcyklar och biltävlingen Gymkhanas huvudsponsor, för att nämna en handfull av alla hängivna sponsorer. Hade det som sagt inte varit för detta, då hade tävlingen inte kunnat gå av stapeln varje år.

Årets evenemang hölls under början på juni månad, där kvalificering och träning inleddes redan i slutet på maj. Respektive kategori såg omkring 60–70 deltagare komma till start. Under årets evenemang fick vi se endast ett varvrekord slås och detta var i tävlingskategorin Sidecar TT där man körde varvet på tiden 19:19 minuter. Detta gav dem en snitthastighet på 188,5 km/h. Det allra snabbaste varvet som någonsin genomförts skedde under 2016 års upplaga när föraren Michael Dunlop på sin BMW S1000RR i kategorin Superbike TT körde varvet på otroliga 16:53 minuter. Detta gav honom en snitthastighet på hela 215,5 km/h.

Skulle ni få för er att delta i detta galna event, då kan ni redan nu registrera er till 2018 års upplaga som hålls under perioden 26 maj till 8 juni eller om ni vill åka dit och titta på tävlingen, då kan ni köpa biljetter genom denna länk.